Politisk korrekthet där jag växte upp
Det är mycket klagomål nuförtiden på att saker och ting är så PK. De som tycker så kanske borde bosätta sig på en plats liknande den jag växte upp (som jag för övrigt bestämt mig för att kalla för Ödeskog). Där var det snarare något slags lantlig konservatism som gällde, eller så kanske man kan säga att frigjordheten hade kommit till 60-talet:
* Fri sex verkade inte vara något större problem. Det fanns åtminstone fanns ingen som tyckte det var fel att folk var tillsammans.
* Homosexualitet var ett skällsord. Att bli beskylld för att vara bög, även om det bara var för att misskreditera någon annan, var en rätt stor sak. Andra avvikelser var också dåliga: jag minns när jag precis kommit till högstadiet att en kille i 9:an ansågs se ut som en tjej, och det var något flera fann irriterande.
* Rasism var betydligt mer godtaget i praktiken än det var i undervisningen. Undervisningen var förstås väldigt noggrann med att påpeka att alla är lika fina fast de ser olika ut, men en kompis till mig funderade på att bli rasist (jodå, det var så han uttryckte det) och väldigt många tyckte det var hemskt med invandrare.
Sedan fanns det saker som var mer harmlösa:
* Centern fick mer än 40% i skolvalet.
* Epatraktorer var ett populärt färdmedel, och en gång körde en grupp ungdomar runt i sina föräldrars traktorer och spred hö på det lokala torget.
Kommentarer
Trackback
