Ödesskog på 2000-talet
En dag när jag nästan var färdig med mina universitetsstudier (någon gång 2004, om jag minns rätt), besökte jag föräldrahemmet i Ödesskog och passade samtidigt på att gå till skolan och kolla. Jag hade inte varit där sedan jag slutade, framförallt för att jag kände ett krypande obehag mot att gå in på gården. Det där hade dock släppt ganska mycket och jag gick in i lågstadiet för att kolla. Korridoren var sig ganska lik, kanske något mindre sunkig eftersom bl.a toaletterna verkade ha rustats upp. Krokar för barnens jackor gick i samma stil som vanligt, men de såg också lite blankare ut. Under krokarna satt papperslappar med elevernas namn.
Det här är alltså Ödesskog på 2000-talet. Jag såg att Ali och Nadja hade varsin krok. Det där förekom överhuvudtaget inte när jag var liten. Jag noterade också när jag satt på bussen att en tjej hade en schal eller huvudduk på sig. Troligen är undervisningen mer anpassad för en mindre etniskt homogen grupp i skolan - det är liksom svårt att tänka sig att muslimer glatt går med på negativa omdömen om sin religion.
År 2008 gick jag tillbaka till skolan ännu en gång. En ung lärarinna kom fram och frågade vad jag gjorde där, och jag förklarade mitt nostalgiska ärende, vilket hon tyckte var roligt. Jag tittade runt lite och noterade att det fanns en hel del böcker om Kina och Indien där, länderna som bara sågs som hopplösa u-länder när jag växte upp. Sedan gick jag till högstadiebyggnaden och såg att alla arbeten vi brukade skriva för hand nu skrevs i Word (med rak högermarginal, faktiskt) och sattes upp på väggen. Det jag såg handlade om slaviska länder och någon hade skrivit att ett visst land haft hög tillväxt efter att ha infört marknadsekonomi efter kalla kriget. När jag gick i skolan pågick fortfarande kalla kriget. Tillväxt hörde jag sällan talas om.
Det här är alltså Ödesskog på 2000-talet. Jag såg att Ali och Nadja hade varsin krok. Det där förekom överhuvudtaget inte när jag var liten. Jag noterade också när jag satt på bussen att en tjej hade en schal eller huvudduk på sig. Troligen är undervisningen mer anpassad för en mindre etniskt homogen grupp i skolan - det är liksom svårt att tänka sig att muslimer glatt går med på negativa omdömen om sin religion.
År 2008 gick jag tillbaka till skolan ännu en gång. En ung lärarinna kom fram och frågade vad jag gjorde där, och jag förklarade mitt nostalgiska ärende, vilket hon tyckte var roligt. Jag tittade runt lite och noterade att det fanns en hel del böcker om Kina och Indien där, länderna som bara sågs som hopplösa u-länder när jag växte upp. Sedan gick jag till högstadiebyggnaden och såg att alla arbeten vi brukade skriva för hand nu skrevs i Word (med rak högermarginal, faktiskt) och sattes upp på väggen. Det jag såg handlade om slaviska länder och någon hade skrivit att ett visst land haft hög tillväxt efter att ha infört marknadsekonomi efter kalla kriget. När jag gick i skolan pågick fortfarande kalla kriget. Tillväxt hörde jag sällan talas om.
Kommentarer
Trackback
