Matan
Jag nämnde ju matan (dvs matsalen) i ett tidigare inlägg, så det är lika bra att jag fortsätter beskriva denna institution. Hela skolan åt i en gemensam matsal som enligt mina nuvarande uppskattningar troligen kunde hålla cirka 200 personer. Detta gjorde givetvis att klasserna måste äta vid olika tidpunkter, eftersom det totala elevantalet uppgick till 6-700 personer.
Maten var vad jag förstod relativt hyfsad jämförd med andra skolor. Standardutbudet var lite trist men inte helt oävet:
* Sprödbakad torsk
* Minestronesoppa
* Fiskgratäng (smakade aldrig gott, vill jag minnas)
* Hamburgare (av någon anledning väldigt uppskattat, trots att brödet var torrt, det knappt fanns några tillbehör och potatismosen smakade pulver)
* Mannagrynsgröt (en besynnerlig rätt)
* Risgrynsgröt
* Tortellinigratäng (den besynnerligaste rätten, inte särskilt gott)
* Biff med sommargrönsaker (biffen var en trådig köttbit och sommargrönsakerna var ärter och blomkål)
Till detta fanns sedan tillbehör som hårt bröd, margarinpaket, mjölk och salt/peppar. En del busiga elever kastade margarinpaket på andra, men det roligaste jag någonsin såg var när en långhårig kille langade några hårda bröd över hela matsalen.
I matan satt också bilder av olika slag som olika klasser gjorde, numrerade från 1-9. En del var uselt utförda bilder där varje elev hade ritat en liten bit. Tyvärr var inte lärarna noggranna med att synka deras insatser, så man såg ofta var skarvarna gick. Sverige är inte Nordkorea.
Egentligen borde jag också ta upp det här med att någon tappade sin bricka och alla applåderade, men det har redan beskrivits av Filip och Fredrik i deras bok om DDR-Sverige, så det får vara.
Kommentarer
Trackback
