herrbusschaufforen

Maskinskrivning var en underlig lektion. Alla måste passera genom maskinskrivningslektionen antingen i sexan eller sjuan, och den gick ut på att en grupp på ungefär 20 personer satt i ett dammigt källarrum och "skrev maskin". Skrivmaskinerna var inte av samma sort utan gick från mindre, helmekaniska maskiner till stora tröskverk av tyskt märke. En del var av den nya häftiga sorten, elektriska skrivmaskiner, som hade inbyggd suddfunktion och i vissa ovanliga fall rentav kunde skriva ut figurer och enkla bilder.

Läraren på de här lektionerna hette Anna, och hon var en auktoritet på maskinskrivning. Just den detaljen får mig att skratta när jag tänker tillbaka på det.

Förutom maskinskrivningen var också ett halvårs "data" obligatoriskt. Datalektionerna var aningen mer rimliga eftersom man fick lära sig använda datorer och använda dem bl.a för att lära sig matte. Läraren i detta ämne hette Carola. De datorer vi använde var av märket Compiz, en ambitiös svensk satsning som dock slog fel. Datorerna var komiskt långsamma i en tid när de flesta hade Amigor eller PC-datorer hemma (det här var dock före 286:orna) men det var kul att rådbråka dem.

Flera av skrivmaskinerna nämnda ovan var av det svenska märket Facit som gick under ungefär vid den här tidpunkten. Compiz hade redan gått under. Det är lite synd att datorer nuförtiden närmast monopoliserats av ett fåtal stora företag med hemvist i USA. Det var mer fart och fläkt förut när det åtminstone fanns 6 olika stora märken och de tillverkades över hela den industrialiserade världen - men det är en annan historia.