Jesus i dig och du i Jesus
I lågstadiet (se förklaring i föregående inlägg) hade vi en fascistisk lärare. Hennes fascistiska tro var ingenting som hon öppet gick ut med, utan hon betedde sig väldigt aggressivt och gillade att skälla på oss för de mest obetydliga anledningar. Det här påverkar mig fortfarande och gör att jag då och då har ett ganska komplicerat förhållande till ilska.
Men huvudpoängen var att denna lärare (kallad "fröken" eller "frullan") ofta berättade för oss om sin kristna tro. Eftersom jag inte hade hunnit bilda några trossatser än så svalde jag det mesta med hull och hår, och tyckte det lät trevligt att Jesus bodde i våra hjärtan. Hon sade i alla fall att det förhöll sig så.
Några dagar senare berättade hon att vi alla är i Jesus. Det här fann jag förbryllande. Nuförtiden har jag lättare för paradoxer eller ovanlig logik, men när jag var liten verkade det bara som om jag kunde tolka saker och ting fysiskt, och jag kunde inte få ihop hur Jesus kunde befinna sig i oss men också vi i honom. Som tur var tänkte jag inte så mycket på det och slapp problem med infinit regress och liknande.
Senare berättade jag för min förbryllade mor att jag trodde på Gud. Hon tyckte det lät positivt. Det tyckte jag också, men jag förstod inte alls vad det innebar och jag sade så för att jag trodde det var bra. Nu, i vuxen ålder, så är jag inte ateist, men inte heller kristen.
Kommentarer
Trackback
