herrbusschaufforen

På morgonen var det alltid väldigt allvarligt. Man måste göra exakt som läraren sade, annars kunde alla möjliga hemska saker hända. Vi fick varsin renklämma (en form av smörgås med hårdpressat renkött) och en tetrapak med Sunkist (apelsinjuice). Eventuellt kunde man få två Sunkist, men det brukade vara hårt ransonerat. Väl ute i fält var det allt som oftast regnigt och jävligt, och alla hade gummistövlar på sig. Ibland trampade man i ett kärr och då lät det "skwish".

Då och då anordnades korvgrillning. Det har jag ganska positiva minnen av, eftersom det kändes aningen mer högklassigt än renklämmorna, luften var fylld av gemytlig koldoft och det rådde kamratanda. T.om läraren slappnade av. Barrskogen slöt sig omkring oss och jag kände någon form av glädje. Tyvärr ersattes den ganska snabbt av en kombination av tristess och fysiskt obehag (vått och kallt).

Slutligen noterar jag att det inte kan ha varit lätt för vegetarianer på den här tiden, men å andra sidan var det då ett relativt okänt begrepp. När jag hörde talas om det i 7-årsåldern trodde jag det var en form av sjukdom.