Fredshistorier

Vi hade en väldigt ung och idealistisk lärare som klassföreståndare i mellanstadiet, Maria. Med "idealistisk" menar jag inget pejorativt, utan hon var helt enkelt en nyexaminerad lärare med akademiska värderingar i bagaget som nu hade kommit ut till Ödeskog för att lära oss både fakta och moral. Det var ganska behagligt att ha henne istället för den andra huvudsakliga läraren vi hade, Stina. Stina var nog någonstans runt 60 år gammal med ett helt bisarrt humör. Hon kunde bli lika skrämmande glad som hon kunde bli arg, och älskade att utse syndabockar som fick all skit så fort någon gjorde något.

Hursomhelst gav Maria oss uppgiften att skriva "fredshistorier" om länder i den besynnerliga tredje världen, och hur de måste kämpa för sin existens. I den tredje världen hade folk det inte likadant som oss, men vi hjälpte dem på diverse olika sätt. De som bodde där var fina människor men diverse diktatorer och utländska makter kom hela tiden in och förstörde på olika sätt.

Jag skrev en standardhistoria, men den lätt bråkige killen Lars skrev två helt galna historier. När läraren läste upp historierna inför klassen avfärdade hon Lasses alster med att de var "knäppisar", men hon läste i alla fall upp dem med stor behållning. Lars två historier var som följer:

* Det var en gång ett land där det bodde två folk, de gröna och de blåa. De gröna var förtryckta av de blåa och deras diktator Karl. En av de gröna, Klocka, började dock tröttna på sitt dåliga liv. Han levde på en smula bröd och en droppe vatten om dagen, och tyckte att det nu fick vara nog. Med sin goda organisationsförmåga samlade han en grupp av sina gröna fränder och paraderade in till huvudstaden för att göra revolution. När de kom fram till Karls palats blev de stoppade av soldater, men de kastade sten på soldaterna som blev rädda och sprang sin väg. Väl inne i palatset hittade de till sist Karls rum. Karl vände sig mot dem och sade:

- Hej, vill ni ha en kopp kaffe?

De dödade Karl och sedan levde alla lyckliga.

* En gång var den en man som hette Död Döv. Död Döv var avskyvärd. Alla som lärde känna Död Döv ville döda Död Döv (just namnet upprepades hela tiden så här vilket var väldigt suggestivt). Resten av historien var oklar, men den slutade med att Död Döv blev nedspolad i en elefanttoalett.

Kommentarer
Postat av: Puterman

Död Döv är awesome. Jag vill döda Död Döv.

2009-09-08 @ 20:42:24
URL: http://ptrmn.blogspot.com
Postat av: hjon

Död döv - Pol Pot: 1-0!

2009-09-09 @ 19:36:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0