Fil till frukost, lunch och middag
När jag gick i lågstadiet (eftersom det verkar vara andra koncept nuförtiden behöver jag nog förklara att detta varar från 7- till 9-årsåldern) umgicks jag med en kille som vi kan kalla "Leopold". (Alla namn på bloggen kommer att vara fingerade). Leopold var en ganska normal kille på många sätt och han bodde i en tvåplansvilla nedåt gatan.
Precis som Leopold brukade vi äta fil till frukost med jämna mellanrum. Leopold berättade också att de ofta åt fil till lunch. Det tyckte jag lät trist, och nu när jag är vuxen har jag insett att det kanske också beror på att jag aldrig åt mig riktigt mätt på fil och fil allena, även om man hade rejält med müsli och andra grejer i.
Senare berättade L att de ibland åt fil till middag. Det sistnämnda gjorde att begreppet "kulturella skillnader" uppenbarades i all sin prakt för mig. Till skillnad från min mor tyckte jag inte att de var sämre för detta, men jag tyckte det var underligt.
Kommentarer
Postat av: hjon
Till lunch blir det rätt ofta fil för mig om det inte finns rester. Middag var det länge sen den inte bestod av lagad mat.
Trackback
