herrbusschaufforen

Själva valet var ganska likt ett riktigt val. Man fick gå till elevrådsrummet, som var ett typiskt 80-talsrum, och först hämta valsedlar för att sedan ställa sig bakom en skärm och utöva sin rätt till valhemlighet. Just det där sistnämnda hölls det hårt på och klassföreståndaren hade instruerat oss att ta en valsedel för varje parti så att ingen skulle komma på vad man röstat på. Det sistnämnda hände i mindre nogräknade länder och där rådde gråt och tandagnisslan, så att principen var viktig rådde det inget tvivel om. Jag avslöjade i alla fall till en del kompisar att jag röstat på Vänsterpartiet och pga detta fick jag svara på en del moraliska frågor om diktatur och liknande.

När valresultatet kungjordes visade det sig att Sverigedemokraterna hade fått 8 procent. Det här ledde till en del diskussion och ovan nämnda klassföreståndare föreläste för oss om alla människors lika värde oberoende av hudfärg. Nicklas och Andreas tyckte det var töntigt och tillhörde troligen en av dem som hade röstat på SD.

8% var inte unikt utan verkade vara likadant för hela kommunen, så närmaste stora tidning skrev bekymrat om resultaten. Personligen var jag inte särskilt förvånad av SD:s framgångar i skolvalet, utan snarare att Centerpartiet fick runt 50%, men så växte jag ju också upp ute på landet. Generellt sett skulle nog de vuxna ha kunnat lugna sig lite om de fattat att eleverna inte alltid tog saker och ting, inklusive val, på glödande allvar.