Ragnar och Ture
Då och då, mest som vikarie, dök Ragnar upp. Han var farfar åt bråkstaken Kalle Thelin men verkade själv mest ägna sig åt dragspel och tennis. Han var en figur med jobbig pondus som tidigare varit musik- och idrottslärare, och de få gånger vi hade honom tyckte jag alltid han var bisarr. Ett av de roligaste minnena var från en idrottslektion där vi var några stycken som skulle passa en rugbyboll mellan varandra och Ragnar. Varenda gång Ragnar kastade bollen ropade han (ungefär): "Åh hubba nå hebbe!"
En av mina bröder berättade också att de haft Ragnar som vikarie i bild, och hur han då hade ägnat flera minuter i början med att hälsa och ta alla i hand. De som inte sade sina namn tillräckligt tydligt fick skaka hand en gång till. För att sammanfatta skulle man kunna säga att Ragnar var hurtfrisk.
Ragnar gillade också att berätta om hur berest han var, och att han bl.a varit till Irland flera gånger. Överhuvudtaget verkade han ha ett väldigt självhävdelsebehov, och jag tror den plats han aspirerade på var som den ideologiske ledaren i Ödesskog.
Ture Nilsson var den sanne ideologiska ledaren. Han verkade driva runt på arbetsplatser, idrottsföreningar och affärer i Ödesskog för att sprida sina tankar om hur samhället skulle styras, och en av de få gånger jag kom i kontakt med honom pratade han nonstop om hur han ville styra den lokala skolan och bl.a ha vakter i korridorerna. Ture var en solklar vän av ordning, en sådan där person som kunde få för sig att skälla ut ungdomar för att de hade mössa på sig inomhus. Trots de ideologiska drömmarna blev det inte mer än några lokala slagord som sattes upp överallt, där det bl.a påpekades att Ödesskogsbor hejar på varandra. Någon politisk karriär gjorde aldrig Ture, och hans slagord lyckades inte förändra mycket.
Det påstods också att Ture var ute och gick med sin katt i koppel, men det håller jag för osannolikt. Jag har en hel del erfarenhet av katter, och jag tror inte det skulle gå så bra.
Kommentarer
Trackback
